Aldrig igen
Jag sitter och tänker
tillbaka på våra minnen när “vi mot världen”-känslan fanns där. Då det
kändes som att jag var
din prio ett. Allt innan henne. Nu när vi gör saker, bara råkar hon vara
med varenda gång. Hon
går i din klass, det var så du lärde känna henne. Hon är precis den
alla vill ha, hon är
smal, lagom lång, långt mörkbrunt hår, stora bröst och rumpa. Allt jag är
osäker i till
utseendet, allt jag vill vara.
Jag står
och väntar inne vid biografentrén, du hade lyckats övertala mig att kolla på
den nya
skräckfilmen.
Jag har näsan i mobilen men ser skymten av dig och tittar upp. Det första jag
ser är
henne. “Jag hoppas att det är okej att jag är med idag, jag vill verkligen inte
komma
och tränga
mig på bara såhär. Jag kan gå annars.” säger hon, jag hör på hennes röst att
det
är fejk.
Hon bryr sig egentligen inte alls om vad jag tycker. “Jag har ju redan sagt
till dig, det
är
lugnt, eller hur?” säger du och tittar på mig med en menande blick. Jag bara
stirrar tillbaka
på dig
men tillslut vänder jag mig till henne och säger med en överdriven ton “Nej men
det är
lugnt”.
Hon tittar på mig och svarar “Tack vad snällt, det är liksom inte meningen att
tränga
mig på
och störa er lilla dejt här” och skrattar till lite.
Vi går
och köper snacks i den lilla biobutiken, jag känner mig redan som tredje
hjulet, ni bryr
er inte
alls om mig. Du erbjuder dig att betala både dina och hennes snacks, det är som
att
jag är
helt osynlig. Jag betalar efter dig, går sedan in på toaletten och låser dörren.
Där inne
sitter
jag i 20 minuter för att lugna ner mig från ditt beteende. Jag kommer ut från
toaletten
och ställer
mig bredvid dig då det inte finns någon ledig plats i soffan. Du märker inte
ens när
jag
kommer tillbaka. På skärmen med alla tider ser jag att man kan komma in i salongen.
Inne i
salongen sitter du i mitten av henne och mig. Jag känner hur tårarna bränner i ögonen
och min
syn blir långsamt suddig. Mitt hår täcker jag ansiktet med för att du inte ska
se mina
tårfyllda
ögon.
Du sitter och håller om henne hela kvällen, hon gömmer ansiktet i din bröstkorg
när hon blir
minsta
lilla rädd. Hennes snyftningar går mig på nerverna, hon får all din uppmärksamhet.
Även om
jag är minst lika rädd som hon är, väljer du henne.
Mamma och Erik är på
besök hos mormor, jag och Ella passar på att sova över hemma hos
mig ostörda. Vi sitter
i mitt rum och förbereder varandra för festen en gemensam kompis till
dig och mig håller i.
På sista tiden har vi inte haft någon kontakt med varandra
överhuvudtaget. När
jag och Ella lämnar lägenheten har vi räknat ut att vi kommer fram
lagom sent.
Innanför dörren i
festlägenheten är det fullt med jackor och skor över hela golven, jag och
Ella behåller alla kläder
på oss. Vi försöker hålla ihop hela kvällen men någon gång under
kvällen tappar vi bort
varandra. Mitt i sökandet efter Ella fastnar min blick på dig och jag
stelnar till.
Dina händer trevar längs
hennes sidor ner till höfterna. Hon har sina händer runt din hals,
samtidigt som hon ställer
sig på tå för att nå upp till ditt ansikte, lutar du dig neråt. Era läppar
är mindre än en
centimeter ifrån varandra, du går in för en kyss. En kyss som bara blir mer
och mer intensiv. Det
värsta är att ingen av er är fulla, ni är fullt medvetna om vad ni gör.
Jag rusar därifrån och
glömmer bort Ella. Utanför lägenhetshuset bryter jag ihop. Ella går ut
hon med för att ringa
mig, när hon ser mig störtar hon emot mig och drar in mig i en kram.
Det som är bra med
Ella är att hon vet när det är något. Ella hjälper mig upp från marken, tar
med mig hem igen. Väl
hemma igen, somnar jag efter mycket om och men.
På morgonen vaknar jag
och alla minnen från gårdagen kommer tillbaka på mindre än en
minut. Jag stönar och
börjar gråta igen, Ella är redan vaken och kommer in till mig med allt
som behövs. Ella
sitter bredvid mig och kramar mig, hon lägger mitt huvud i sin famn. Jag
ligger och gråter i
Ellas knä. “Han är en jävla skitstövel” säger hon samtidigt som hon stryker
mig över håret. Jag
fattar inte hur du kunde kyssa henne. “Jag fattar bara inte vad jag gjorde
för fel” mumlar jag
knappt hörbart mellan mina hulkningar.
Jag vet redan själv
att jag inte gjorde något fel, Ella påminner mig också om det under tiden.
Ella reser på sig och
går till köket, när hon kommer tillbaka har hon med sig massor av
glass, snacks och
dricka. “Du vet vad det är dags för” säger hon och skrattar till. Jag skrattar
också
till av det, hon får mig alltid att skratta.
L N
Kommentarer
Skicka en kommentar