Crosskart på isen
Det är en solig och kall vinterdag då jag och mina vänner
Ville och Emil ska ut och köra crosskart på isen. Vi har med oss lite mat något
att dricka och lite fika. Vi lastar av crosskartarna och börjar köra på isen. Vi
gör banan längre och längre. Det blir svårare och svårare. De blir knixigare
och knixigare. Den blir längre och längre
ut på sjön. Vi hör att det börjar knacka i isen. Det ända vi ser är is. Vi ser
inga hus eller något. Vi ser bara is. Det är ljust ute och det glänser om isen.
Plötsligt så är banan så lång så vi ko
Ommer närmare och närmare land. Vi hör att
det börjar knacka i isen. Vi skulle köra ett sista åk innan vi skulle åka hem. Jag och Ville åker en kortare slinga och Emil
tar den långa slingan. Då åker Emil den slingan där det knackade i isen. Plötsligt
ser jag och Ville att han åker igenom isen. Det ända som jag hörde var ett
skrik
-Hjälp!
Skriket försvinner ner i det djupare vattnet. Jag hör på
hans skrik att hans lungor fylldes av vatten. Allt blir tyst. Tyst som i
graven.
Vi springer fram men vi vågar inte vara så nära iskanten. Vi
ser att något kommer upp från vattnet. Det är Emil. Han kommer upp till vattenytan.
Jag och Ville tar tag i var sin arm och tar upp honom. När vi får upp honom
från vattnet så är han blöt, fryser och är iskall och han är i chock.
-Här ta min varma jacka om dig, säger Ville.
-Tack nu kanske jag överlever, huttrar Ville.
O L
Kommentarer
Skicka en kommentar