Efter att du försvann

 

En vecka efter att du försvann kändes allt bara tomt. Jag grät inte, jag var inte ledsen och inte glad. Jag fortsatte som vanligt medans alla runt omkring grät och frågade mig om jag bara inte skulle släppa ut det. Det var som om du inte riktigt var borta än. Ibland kom jag på mig själv med att sitta i vardagsrummet och vänta på att du skulle dyka upp i dörröppningen. Jag väntade på att du skulle komma tillbaka. Mitt hjärta förvrängde något som gjorde för ont för att acceptera. 

 

En månad efter att du försvann var jag förstörd. Allting påminde om dig och varje tanke på dig fick mig att bryta ihop. De kunde gå dagar i sträck utan att jag klev upp ur sängen. Jag åt inte, sov inte, jag bara grät. Folk brukade turas om att ta hand om mig. Se till så att jag handlade mat och duschade. Mina vänner sa till mig att försöka gå vidare, men hur skulle jag någonsin kunna göra det? Mitt hjärta var för alltid krossat, hur skulle jag någonsin må bra igen?

 

Ett halvår efter att du försvann var jag arg. Jag slutade besöka din grav, slutade gråta över dig. Jag skyllde all den ledsamheten jag känt på dig. För hur kunde du? Hur kunde du påstå att du älskade mig så många gånger och sen göra något sånt här? Hur kunde du bara försvinna sådär, utan att varna mig, utan att göra mig redo för det? Hur kunde du bara ge upp och lämna mig alldeles ensam kvar? Jag berättade för mina vänner att jag inte saknade dig längre. Att jag gått vidare och att jag skulle glömma dig. 

 

Ett år efter att du försvann känns allting äntligen okej igen. Jag kommer aldrig kunna känna precis som jag gjorde innan dig igen. En bit av mig försvann med dig, en bit som jag aldrig kommer få tillbaka. Jag kommer alltid sakna dig, men nu kan jag i alla fall kolla tillbaka på mina minnen med dig och känna mig glad. Jag väljer att komma ihåg de bra tiderna. Jag väljer att komma ihåg då du gjorde frukost på sängen till mig och då vi körde till stranden och badade mitt i natten. Inte de gånger du stängde in dig i vårt sovrum och vägrade prata med mig. Eller de gånger då du skrek åt att du hatade mig och ville att jag skulle dö. Jag väljer att komma ihåg det vi hade innan allt gick utför. Jag väljer att känna mig glad när jag tänker tillbaka på den tiden jag hade med dig. Långsamt går jag vidare och långsamt kommer mitt liv sluta betyda bara om dig. Långsamt hittar mitt hjärta nya saker att älska och slutar endast skrika om att få dig tillbaka. Någon gång långt in i framtiden så kommer jag kanske till och med kunna älska någon annan som jag älskade dig. 

D E

 

 

 

 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Digit! 2021 prisutdelning

I lördags gick Litteraturens lördag av stapeln på Kulturkvarteret i Örebro och vi fick chansen att vara med och dela ut diplom till årets digit!-pristagare 2021, året då digit! firar 20-årsjubileum! Högstadiet: 1. Olivia Öberg , Örebro; Att fortsätta   Juryns motivering:  Fortsätt, fortsätt, fortsätt. Men varför då? Varför ska vi fortsätta? När saker går fel och vi bara vill ge upp, varför fortsätta? Hur många gånger har inte både jag och du blivit utsatta för livets hemskheter och velat ge upp men ändå fortsatt, oavsett hur ledsna vi var. Vad gav oss tröst och gav kämpen i oss mer energi?  I den här berättelsen har författaren listat ut det svaret. Det kan vara en förälder som ger tröst, en vän som sträcker ut en hjälpande hand eller en härlig klasskamrat som vill snacka på bussen hem.  I sin berättelse har författaren visat att i det mörkaste mörker kan till och med det svagaste ljus skina starkt som solen, och därför tycker juryn att den förtjänar högsta pris i sin klass. 2. Lucas L
Fortsätt läsa

Min vän Jorden måste jämt snurra utan någon pause.

Merkurius, Venus, Jorden, Mars, Jupiter, Saturnus, Uranus, Neptunus och Pluto. Det är alla planeter i vårat solsystem, eller det var det i alla fall. Nu för tiden räknas inte Pluto som en ”planet-planet”, utan som en sådan där dvärgplanet som man hör om då och då. Lite för liten och annorlunda för att riktigt kunna klassas som en Merkurius, Jord eller Mars, en planet alltså. För det är ju ändå så. Det finns inte sådär förskräckligt många likheter mellan alla vandringsstjärnor här i vårat solsystem, vissa är fyllda till bredden med lätt gas medans andra består av en hård, tung massa. Någon äger 82 månar, en annan 0. Det enda som riktigt binder de samman är deras status, deras samlingsnamn planet. Det som talar om för en att denna himlakropp har ungefär samma runda form och massa som de där andra. Att det är en av de där få som råkade ha rätt kropp för att passa in . Det är annat än vad man kan säga om Pluto. Pluto är ett bra exempel på en av de som inte ser ut precis som idealet
Fortsätt läsa

Digit! 2021 rekord

Förra året vid den här tiden skrev jag att vi måste haft någon slags rekord med över 60 bidrag, i år vet jag inte vad jag ska säga, tappade räkningen vid 95! Extra kul att det blev just i år - 20-årsjubileum och allt. Stort tack till alla er som skrivit och skickat in! Vilken skrivande kraft det finns i vårt län! Alla pristagare har nu meddelats och prisutdelningen blir den 20 november under Litteraturens lördag. Var : Kulturkvarteret i Örebro När : Kl. 11.15.  Hoppas vi ses där!
Fortsätt läsa