Fortsätt försöka

 

Vad gör du här? Hur hamnade du i den här situationen? Vem skapade din rädsla för att vara andra till besvär? Någonstans inifrån ditt tankes rum sträcker du dig ut mot världen och hoppas att någon ska se dig för den du är. Men du lyckas inte nå ända ut, för du ser redan dig själv falla in, än en gång, i den karaktär som du tror att folk förväntar sig av dig. Du lyckas aldrig vara riktigt där, närvarande, varken i dig själv eller i de ord du säger, utan du står alltid någonstans där bakom allt, ett mellanrum mellan dig och det du gör, och du fortsätter observera dig själv spela en evigt föränderlig teater. 

 

Säg mig, är du den där personen som man ser i ständig rörelse, alltid på väg någonstans med en okontaktbar flackande blick? Du vet att folk faller omkring dig för att du har lärt dig att vara precis det du tror de vill ha, men du följer aldrig med dem ner för om du gör det avslöjar du vem du är och förgör den illusion som från början, du förmodar, gjorde att de drog sig till dig. Du spelar istället bara med och finner dig skamligt bitter i din ensamhet där du inser att den främsta anledningen till att de kör över dig är att du aldrig låtit dem veta vart dina gränser går, om du nu har några. 

 

Ibland får du dock för dig att någon faktiskt ser dig, du får plötsligt ögonkontakt med någon själ på andra sidan rummet och det känns som tiden fryser till i några sekunder. Din fasad har rasat och du känner direkt en känsla av gemenskap, ett tyst samförstånd i en värld som annars rör sig alldeles för fort framåt. Lite fundersam på vad som hände sparar du dessa minnen av möten med okända i hopp om att hitta svar, även fast du mycket väl vet att även främlingar på andra sidan av ett rum är bra mer komplicerade än man vill tro, för när människor träffas i fascination är det sällan verkligen varandra de ser. 

 

Så. Vad är det för problem vi har, vad är det som styr oss? Det vi vill vara och det vi känner på insidan är sällan det vi visar för omvärlden, men det är samtidigt just det vi önskar att andra skulle se. Du som är blyg, varför sitter du tyst när du egentligen skulle vilja prata och utbyta dina tankar med de du har omkring dig? Och du som intensivt pratar konstant, varför tar du inte bara ett steg tillbaka och lyssnar på alla andra och lever ut det lugn som du faktiskt känner innerst inne? 

 

Jag vet ingenting om just din kamp och det är inte heller jag som har svaren, men vi är bara människor allihop. Fortsätt försöka nå fram. Du kanske inte tror att det finns någon som skulle älska dig bara för den du är, men det gör det, och de människorna vill höra din röst utan att den filtreras av din konflikträdsla. Säg vad du känner, det är endast då vi kan mötas. När du ser dig själv falla in i någon för stunden skapad, oigenkännlig roll, kom ihåg att det bara är du som kan ändra scenens gång. Fortsätt försöka nå fram. Till dig själv, och till oss andra. Vi vill ha dig här.

A Y

 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Digit! 2021 prisutdelning

I lördags gick Litteraturens lördag av stapeln på Kulturkvarteret i Örebro och vi fick chansen att vara med och dela ut diplom till årets digit!-pristagare 2021, året då digit! firar 20-årsjubileum! Högstadiet: 1. Olivia Öberg , Örebro; Att fortsätta   Juryns motivering:  Fortsätt, fortsätt, fortsätt. Men varför då? Varför ska vi fortsätta? När saker går fel och vi bara vill ge upp, varför fortsätta? Hur många gånger har inte både jag och du blivit utsatta för livets hemskheter och velat ge upp men ändå fortsatt, oavsett hur ledsna vi var. Vad gav oss tröst och gav kämpen i oss mer energi?  I den här berättelsen har författaren listat ut det svaret. Det kan vara en förälder som ger tröst, en vän som sträcker ut en hjälpande hand eller en härlig klasskamrat som vill snacka på bussen hem.  I sin berättelse har författaren visat att i det mörkaste mörker kan till och med det svagaste ljus skina starkt som solen, och därför tycker juryn att den förtjänar högsta pris i sin klass. 2. Lucas L
Fortsätt läsa

Min vän Jorden måste jämt snurra utan någon pause.

Merkurius, Venus, Jorden, Mars, Jupiter, Saturnus, Uranus, Neptunus och Pluto. Det är alla planeter i vårat solsystem, eller det var det i alla fall. Nu för tiden räknas inte Pluto som en ”planet-planet”, utan som en sådan där dvärgplanet som man hör om då och då. Lite för liten och annorlunda för att riktigt kunna klassas som en Merkurius, Jord eller Mars, en planet alltså. För det är ju ändå så. Det finns inte sådär förskräckligt många likheter mellan alla vandringsstjärnor här i vårat solsystem, vissa är fyllda till bredden med lätt gas medans andra består av en hård, tung massa. Någon äger 82 månar, en annan 0. Det enda som riktigt binder de samman är deras status, deras samlingsnamn planet. Det som talar om för en att denna himlakropp har ungefär samma runda form och massa som de där andra. Att det är en av de där få som råkade ha rätt kropp för att passa in . Det är annat än vad man kan säga om Pluto. Pluto är ett bra exempel på en av de som inte ser ut precis som idealet
Fortsätt läsa

Digit! 2021 rekord

Förra året vid den här tiden skrev jag att vi måste haft någon slags rekord med över 60 bidrag, i år vet jag inte vad jag ska säga, tappade räkningen vid 95! Extra kul att det blev just i år - 20-årsjubileum och allt. Stort tack till alla er som skrivit och skickat in! Vilken skrivande kraft det finns i vårt län! Alla pristagare har nu meddelats och prisutdelningen blir den 20 november under Litteraturens lördag. Var : Kulturkvarteret i Örebro När : Kl. 11.15.  Hoppas vi ses där!
Fortsätt läsa