Megafonen

 

Han vaknade av att nån bankade på dörren. Han gick upp tog på sig sin morgonrock och gick för att öppna dörren. Precis när han tog tag i handtaget så sparkades dörren upp och han ramlade baklänges och slog huvudet i väggen och tuppade av.

Han vaknade till av att de lade in honom i en bil och då hann han snabbt se ryggen på en av kidnapparna. Där var det någon konstig symbol. Han kunde inte se vad det var för nåt, även hur mycket han än försökte. Efter det tuppade han av igen.

Nästa gång han vaknade till befann han sig i ett mörkt rum. Det luktade instängt och nån slags sötaktig lukt som han inte riktigt kunde sätta fingret på vad det var, kanske mest för att han inte ville veta vad det var. Han hörde konstiga ljud, knäppningar i rör och vatten som droppade.

Plötsligt hörde han steg som närmade sig, han frös till och hjärtat slog snabbare än vanligt. Han fick svårt att andas och kände att något tryckte mot ansiktet, då insåg han att han hade en mask på sig. Det knarrade högt när dörren sakta öppnades och det ekade i hela rummet. En iskall vind slog emot honom, och med den en hemsk och obehaglig känsla av att något fruktansvärt snart skulle hända. Han pratade med sig själv och försökte intala sig själv att det bara var en mardröm men det enda han fick ut i huvudet var bara att “du kommer dö”.

Ett par starka händer lades på hans axlar, och han kände hur de rörde sig mot hans hals och hur de sakta började trycka åt, pulsen blev bara högre och högre, hjärtat sattes i halsgropen och personen andades tungt och han kände en svag lukt av vitlök. Plötsligt släppte trycket från hans hals och allt blev knäpp tyst precis som i alla skräckfilmer strax innan nåt hemskt ska hända.

Sekunder blev till minuter. Svetten började rinna. han kände hur hjärtat stelnade. Precis då kände han ett stick i högra axeln. Allt blev suddigt och sedan blev allt svart.

Han vaknade av att ett stark ljus som lös rätt i ansikte. Ljuset var alldeles vitt och han var fortfarande yr. Det tjöt i huvudet och tankarna far fram o tillbaka han kände illamående och allt var fortfarande suddigt, vad ska hända. Detta kanske var hans sista minuter. “DÖD” var det ordet som ekade i huvudet. Han kände att han satt fast bunden med både händer och fötter. Stolen han satt i var kall och hård. Banden skar in i huden. Allt kändes hopplöst men då hörde han att två röster pratade.

-” Vad ska vi göra med honom?”

-” Jag vet inte... han förtjänar mycket mer lidande, speciellt efter det han gjorde.”

-” Åh, jag förstår inte hur människor kan bli så hemska som honom. Vart är mänskligheten på väg?”

-” Ta på dig den här dräkten så ser du större ut, så går vi in till honom och gör precis så som han gjorde med min syster.”

“PANG”

-” Vad var det?”

-” VART ÄR HAN?”

Han undrade om de var dumma på riktigt, han satt ju fortfarande på samma ställe i samma iskalla stol.

-” Ring pappa NU!!!”

-” Jag måste bara hämta min telefon den ligger en trappa upp på bänken vid tavlan”

-” Okej, men skynda dig!!!”

-” Den ligger inte här uppe, har du tagit den?”

-” Jo men det är ju klart att jag har gjort det” Sa hon med en ironisk ton.

-” Oj den låg här, ringer nu. Men det kommer inte fram några signaler”

-” Jag går in i rummet han satt i, kom ner hit”

-” Jaja lugn” Viskade hon för sig själv.

-” Har han svarat än?”

-” Nej” skrek hon uppe från trappen.

Hon gick ner från trappen och gick in i rummet med den kalla hårda stolen där hennes kompis skulle vara.

-” Hallå vart är du, det finns inte tid att busa kom fram nu.”

N S