Örebro central

 

Hon nästan flög förbi. Men smala ben tryckte hon ifrån marken och studsade framåt i en

form av galopp. Det syntes på långa vägar att hennes skor var nya, hon bar dem med sån

stolthet. Hennes steg var ljudlösa, dämpade av buller från förbipasserande tåg på spår 1. En

man stod vid 1b och klagade på pressbyråns priser och en kvinna hotade polisen att hoppa

på spåret. Det var en vanlig dag på Örebro central.

Folk stod tätt intill varandra, som om coronaviruset var ett minne blått. Det var inte längre

avstånd som gällde, utan här var det en tävling om vem som kunde komma på tåget

snabbast. Barnet med grön sjal blev puttad åt olika riktningar men höll ett stadigt grepp om

den lilla dockan hon hade i höger hand. En kvinna stod tio meter bort och höll samma hårda

grepp vid sin kjol. Hon kollade ner i marken, rädd att röra sig medan den arga mannen

andades ut cigarettrök på hennes nytvättade och fortfarande blöta hår. Typiskt Örebro

central.

Det lät när han gick. Fötterna släpades efter hans kropp och han gungade sida till sida. Han

bar på en sliten skateboard som han åkt på alldeles för många gånger. Efter honom kom en

kort man med kolsvarta kostymbyxor och glansiga skor. Det var klack på skorna, ett sorgligt

försök att se längre ut. Han skrek i telefonen, men ändå hörde man ungdomen framför

honom skapa friktion med marken. Den korta mannen gick rakryggad och med en arrogant

min la han på telefonen. Klockan var fem på Örebro central.

En busschaufför tutade på ett barn som smitit över vägen och en alkoholist skrek på

förbipasserande. Ett par var inte längre oskiljaktiga och en mamma förlorade precis sitt barn.

Någon som skulle fly långt bort tänkte om och den där trevliga tanten log inte längre. En man

bedrog sin fru och en annan man blev bedragen. Det är händelserikt på Örebro central.

Jag bara satt och kollade på individerna som levde sitt liv. Jag iakttog rörelserna av de

människor som jag lärt känna genom att endast titta. De fortsatte sina dagar som om Örebro

Central inte påverkat dem. Slukade i att en dag vara lyckliga i en värld där allt är så falskt.

Där Örebro endast är en stad och där centralen bara är en central. Men hur ska jag kunna

gå härifrån, släppa denna plats och ta mig vidare i vardagen, när jag precis fått beskåda det

bittra, falska, lögnaktiga livet av människor på Örebro central?

V A