På din sida

 

Det är den 20 juni. och det är en tisdag. Jag heter Ylva och jag är 15 år. Jag bor med mamma i en lägenhet själva. Min pappa och mamma är skilda sen jag vart född. Pappa ville ha en pojke först och sen en tjej, men det blev inte som han ville. Så han flyttade långt ifrån oss. Jag är den enda barnet från mammas sida. Men jag vet inte om pappa har barn. jag har många ärr på min kropp, jag ska berätta hur det gick till.

Allt började när jag var 9 år. Jag var på väg till skolan då jag såg de “skolans mobbare” jag ville bara ifrån men sen så hörde jag något som fick mitt hår att resa sig.

-Hallå trögfattade tjej, sa en av de till mig.

-Vadå menar du mig? undrar jag.

-Ja du fatta ju inte svenska läxan, sa en av de

För att jag igår inte fattade vad fröken sa om svenska läxan. jag sprang ifrån dem och in till skolans ingång och visste att jag skulle ha sämsta dagen ever. Senare satt jag i klassrummet och var helt fokuserad på vad fröken sa.

-Ylva, viskade någon

 jag tittade över min axel, det var Isak, Liam och Noah “skolans mobbare”. Varje gång jag ser de vill jag ta all min ilska på de men det kan jag förstås inte. De snackar bakom ryggen på mig, tänkte jag. Jag bara hatade dem. De mobbade mig varje dag. Senare på rasten satt jag som vanligt ensam och skrollade på Tik Tok och tittade på varenda person som gick förbi, plötsligt då kände jag hur något kallt rinner ner på mitt huvud och sedan enda ner till mina knän. Jag som väntat på att få gå in i skolan och få känna värmen inne. Men nu är min tröja dyngsur och jag måste ta av mig min tröja. Jag tittade direkt upp och då ja det var Isak, Liam och Noah som hade hällt en hel bunke med vatten på mig så klart. Jag var inte chockad för att det är typiskt dem. Jag hörde hur de skrattar.och jag märkte att alla tittade på mig och några började till och med att skratta. Jag sprang till toan och tog av mig min tjocktröja, som tur hade jag en T-shirt under.

-Men Ylva varför är du så blöt, sa min fröken när jag skulle in i klassrummet.

- Hon har lekt i vattenpölar och sprutat på andra som små barn, sa Liam och kollade på mig med ett elakt skratt.

 Och då började alla att skratta. Jag gick fram till mitt bord som ligger i ett hörn för sig själv med huvudet nerlutat mot marken och kände mig som världens ensammaste person. Mitt bord var den enda som var ett enskilt bord av alla andra bord i klassrummet, alla andra bord i klassrummet var två och två med inte mitt för att ingen vill sitta bredvid mig, jag var typ en “nörd” för alla i klassrummet. Ibland kan det vara skönt att sitta ensam men ibland kan det kännas jättejobbigt. Jag skulle vilja ha en vän men det är typ omöjligt för mig.

 Jag vaknade av att min mobil ringde, sen åt jag min macka snabbt och spring till skolan. Jag öppnade mitt skåp och tittade på schemat, vi skulle ha SO. Jag tog ut SO mappen och satte mig ner på golvet framför klassrummet. Senare kommer de, Liam, Isak och Noah med hopknölade papper i handen och små viskade till varandra. Jag såg de och ville bara ifrån men Isak kastade sig över mig och höll fast mig så jag inte kom loss. Jag kände hur mitt hjärta skrek på hjälp men inget kom ut ur munnen jag ville slita mig loss men mina muskler bara dog som om Isak sög upp all min kraft. Tårarna föll ner för kinden och ville skrika åt de men jag kunde inte, jag bara inte kunde, sen började de kasta pappren på mig. Efter att ha kastat allt papper de hade i händerna så reste jag mig upp och sprang ifrån. När jag hade sprungit tillräckligt långt ifrån så vände jag mig om för att checka om de var kvar. Men jag såg dem inte. Jag sprang till ett hörn och satte mig och hoppades på att killarna inte skulle hitta mig. Men jag kunde ha slagit de, gjort något bra, skyddat mig med jag gjorde inte något. Efter att femton minuter hade gått gick jag tillbaka till området framför klassrummet. Min fröken öppnade klassrumsdörren. “Mobbarna” gick in först in, när jag skulle in så sträcker Noah fram sin fot framför mig och jag snubblar framlänges och med knäna först mot marken och jag känner hur det sved till i knäna, alla i klassrummet började skratta. Jag blev som en tomat i ansiktet. Jag kollade på fröken om hon hade märkt något men hon var helt upptagen med ett samtal. Jag gick fram till mitt bord och satte mig. Efter den lektionen så hände inte så mycket.

 På måndag så skulle jag till skolan och på väg så såg jag 6: or som var väg mot mig, jag kollade på dem och tänkte att jag nu skulle dö jag fick en stor klump i magen. De kom fram till mig.

-Hej, Jag skulle vilja fråga dig några frågor om hur det är i skolan.

Jag svarade att jag blev mobbad, då så kände jag en hand på min axel lite försiktigt. Jag vände mig om och såg henne. En blond tjej med långt hår, hon sträckte fram handen för att hälsa på mig, jag tog hennes hand lite osäkert och hälsade

- H-hej jag heter Ylva och jag går i 3:an, sa jag med lite osäker röst.

Hon tittade på mig först som om hade sett mig förut och sen sa hon.

-Hej!! Jag heter Estelle och jag går i 6:an, trevligt att träffas, sa hon och hela hennes ansikten log.

 Jag kolla in i hennes ögon, de glittrade i solens ljus.

-Jag ska hjälpa dig med allt.

 Sa hon med leendet på läpparna och håret fladdrande i vinden. Jag kollade på henne och kände att hur klumpad i mage försvann. Nu är det någon som ser mig sa jag för mig själv.

Nästa dag på morgonen satt jag i sängen och tänkte på henne. Varför vill hon hjälpa mig? Tänkte jag. Jag reste mig och tog på mig mina kläder och sa hejdå till mamma. Efter att sagt hejdå till mamma sprang jag till skolan snabbt för att möta Estelle. Igår sa hon att vi skulle mötas vid cykelstället och där stod hon och vinkade till mig. Jag vinkade tillbaka medan jag sprang dit.

-Hej! hur mår du? Sa hon och log mot mig

-Bra, du då? Sa jag

-Jag mår bra!

-Bra! sa jag

-Ok, kom nu! Sa hon och tog min hand och sprang till området framför klassrummet

-Så, vad ska vi göra? Sa jag.

-Vänta på att vi ska in på lektion, sa hon

-Men ska du inte på lektion? Sa jag

-Nej, sa Estelle

-Men är du inte en elev? Sa jag och såg som ett frågetecken

-Jo, men jag går inte på den här skolan. Sa hon

-Gör du inte? Sa jag

-Nej, jag går i en annan skola men vi har lov lite tidigare än er i den här skolan. Sa hon

-jaha okej. Sa jag

Jag hoppades att hon skulle kunna hjälpa mig. Jag ville gärna att allt ska bli bra för mig. Men jag vet inte varför hon ville hjälpa mig men det verkade så. Var jag på väg att få en bästis? Hon vände sig om och gick i korridoren jag hängde på. För första gången så känner jag att det är någon bryr sig om mig. Hon kollad på mig och log. Och jag kollade tillbaka och börja prata. Tänk att allt ändrade sig. Det här är början på något nytt.

L M