Fortsättning
Hon stod vi den gamla macken när hon började gå.
Hon gick på gatorna där hon så många gånger gått förut. Hon kunde känna asfalten. Hon
kunde känna dess sprickor och kom ihåg hur den var då.
Hon tittade mot husen. Hon såg hur dem gapade tomma. Hon fortsatte, tårarna rann.
Dem rann nerför hennes kinder. Hon kollade mot mot den stora affären. Hon såg hur skylten
inte längre lyser. Hon såg sig själv i blå klänning när hon blundade. Hon hörde sin mammas
och pappas röst igen. Hon hörde folkvimlet. Hon hörde bilarna. Hon hörde fåglarna. Hon
öppnade ögonen och allt var borta.
Hon fortsatte gå. Hon gick förbi kyrkan. Hon gick förbi biblioteket. Hon vandrade genom livet.
Hon såg sitt hus. Hon såg sitt andra liv. Hon gav huset liv med sina minnen. Hon gav färg.
Hon gav huset ton. Hon betraktade. Hon log. Hon drömde. Ja, hon såg också solen innan
den täcktes av snövit. Hon såg bilder. Hon såg gamla bilder. Hon och hennes vän. Det var
längesedan
Hon och hennes vänner är bara ett minne blott. Deras dagar är gamla och döda. Nu är alla
vilsna i flera andra städer. Hon minns än idag deras röster även om dem börjar tyna bort.
Hon kan fortfarande känna deras skratt även om kylan med dess is och snö gjort världen
kall. Hon kan fortfarande se deras ögon även om dem en gång vändes bort.
Hon är ensam kvar. Hon känner känslan av hur allt hon älskat inte längre finns kvar. Hon
känner hur alla glada stunder blir gamla och försvinner. Alla andra har givits en fortsättning.
Här står hon kvar i staden där ingen annan längre bor. Här står hon i staden där endast
minnen lever kvar. Här står hon och känner att nostalgi är det enda som finns kvar.
I S
Kommentarer
Skicka en kommentar