Fortsättning

 Hon stod vi den gamla macken när hon började gå.

Hon gick på gatorna där hon så många gånger gått förut. Hon kunde känna asfalten. Hon

kunde känna dess sprickor och kom ihåg hur den var då.

Hon tittade mot husen. Hon såg hur dem gapade tomma. Hon fortsatte, tårarna rann.

Dem rann nerför hennes kinder. Hon kollade mot mot den stora affären. Hon såg hur skylten

inte längre lyser. Hon såg sig själv i blå klänning när hon blundade. Hon hörde sin mammas

och pappas röst igen. Hon hörde folkvimlet. Hon hörde bilarna. Hon hörde fåglarna. Hon

öppnade ögonen och allt var borta.

Hon fortsatte gå. Hon gick förbi kyrkan. Hon gick förbi biblioteket. Hon vandrade genom livet.

Hon såg sitt hus. Hon såg sitt andra liv. Hon gav huset liv med sina minnen. Hon gav färg.

Hon gav huset ton. Hon betraktade. Hon log. Hon drömde. Ja, hon såg också solen innan

den täcktes av snövit. Hon såg bilder. Hon såg gamla bilder. Hon och hennes vän. Det var

längesedan

Hon och hennes vänner är bara ett minne blott. Deras dagar är gamla och döda. Nu är alla

vilsna i flera andra städer. Hon minns än idag deras röster även om dem börjar tyna bort.

Hon kan fortfarande känna deras skratt även om kylan med dess is och snö gjort världen

kall. Hon kan fortfarande se deras ögon även om dem en gång vändes bort.

Hon är ensam kvar. Hon känner känslan av hur allt hon älskat inte längre finns kvar. Hon

känner hur alla glada stunder blir gamla och försvinner. Alla andra har givits en fortsättning.

Här står hon kvar i staden där ingen annan längre bor. Här står hon i staden där endast

minnen lever kvar. Här står hon och känner att nostalgi är det enda som finns kvar.


I S

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Digit! 2021 prisutdelning

Min vän Jorden måste jämt snurra utan någon pause.

Digit! 2021 rekord