Fortsättningen
En mörk gestalt syntes gå med raska
steg förbi de upplysta butikerna. Det var ingen annan ute ikväll. Konstigt.
Ingen trafik hördes. Nästan allt var tyst förutom den kyliga novembervinden som
ven i parkens kala trädtoppar och hans knastrande fotsteg i de torra löven.
Han snabbade på stegen för att bli
varmare. Kanske också för att inte riskera att komma för sent. De hade ju planerat
det här ett tag nu.
Han stannade vid en smal gränd där
gatlyktornas svaga sken bakom honom inte var till någon hjälp, men kanske var
det en genväg. Mörkret i gränden kändes oundvikligt påträngande. Skuggorna från
de ännu smalare kullerstensgränderna längs sidorna sträckte ut sina klor efter
honom. Något knakande hördes i mörkret och han skyndade på ytterligare.
Till sist var han ute i
gatlyktornas sken igen. Han märkte att han var framme vid de mörkgröna, bekanta
dörrarna. Han minns knappt hur han hade kommit hit, eller åt vilket håll den
mörka gränden låg - där han just hade gått. Men det spelade ingen roll nu. Så
slog det honom att här, på den stora innergården, verkade allt också helt tyst
och öde och han blev med ens illa till mods. Var var alla människor? Alla
andra? Om de inte är ute så måste de vara inne.
Han gick in i lägenhetshuset genom en
utav de mörkgröna dörrarna. När han kom in möttes han av det stora trapphuset som
tändes med ett klick. Han ryckte till av ett skrammel och brummande, men blev
lättad när han insåg att det var bara den gamla hissen. Det betydde att det var
några människor vakna i alla fall. Han började småspringa uppför trapporna, i
samma takt som hissen åkte upp. Först till våning två, sedan tre, fyra. Plötsligt
fylldes trapphuset av en konstig lukt. Nästan ruttet. Han saktade farten. Hissen
fortsatte upp till våning fem vilket gjorde honom lite förvånad, men han gjorde
sig beredd för att hälsa i stället för att tänka på var den äckliga lukten kom
ifrån. Han tog den sista trappan upp till våning fem där lamporna tändes med
ännu ett klick och letade rätt på den rätta dörren med ”hennes” namn på. Hissen
hade tystnat men verkade nu åka nedåt igen. Den skulle visst inte hit. Han fann
dörren och skulle just ta tag i handtaget, men hejdade sig. En lapp. ”Fortsättning
följer” stod det. Vad betydde det? Ingen annan dörr hade en lapp.
Då kände han något kallt som tog
tag i hans hand. Han vände sig sakta om och såg in i ett par mörka ögon. En
tjej. Hennes hår var ljust. ”Hej”, sa hon med sammetslen röst. Hon log brett
mot honom, lite tillgjort. Han tänkte säga hej tillbaka men då öppnade hon munnen
igen. ”Kan du se lappen?”
Fortsättning följer…
G B
Kommentarer
Skicka en kommentar