Fortsättningen

 

En mörk gestalt syntes gå med raska steg förbi de upplysta butikerna. Det var ingen annan ute ikväll. Konstigt. Ingen trafik hördes. Nästan allt var tyst förutom den kyliga novembervinden som ven i parkens kala trädtoppar och hans knastrande fotsteg i de torra löven.

Han snabbade på stegen för att bli varmare. Kanske också för att inte riskera att komma för sent. De hade ju planerat det här ett tag nu.

Han stannade vid en smal gränd där gatlyktornas svaga sken bakom honom inte var till någon hjälp, men kanske var det en genväg. Mörkret i gränden kändes oundvikligt påträngande. Skuggorna från de ännu smalare kullerstensgränderna längs sidorna sträckte ut sina klor efter honom. Något knakande hördes i mörkret och han skyndade på ytterligare.

Till sist var han ute i gatlyktornas sken igen. Han märkte att han var framme vid de mörkgröna, bekanta dörrarna. Han minns knappt hur han hade kommit hit, eller åt vilket håll den mörka gränden låg - där han just hade gått. Men det spelade ingen roll nu. Så slog det honom att här, på den stora innergården, verkade allt också helt tyst och öde och han blev med ens illa till mods. Var var alla människor? Alla andra? Om de inte är ute så måste de vara inne.

Han gick in i lägenhetshuset genom en utav de mörkgröna dörrarna. När han kom in möttes han av det stora trapphuset som tändes med ett klick. Han ryckte till av ett skrammel och brummande, men blev lättad när han insåg att det var bara den gamla hissen. Det betydde att det var några människor vakna i alla fall. Han började småspringa uppför trapporna, i samma takt som hissen åkte upp. Först till våning två, sedan tre, fyra. Plötsligt fylldes trapphuset av en konstig lukt. Nästan ruttet. Han saktade farten. Hissen fortsatte upp till våning fem vilket gjorde honom lite förvånad, men han gjorde sig beredd för att hälsa i stället för att tänka på var den äckliga lukten kom ifrån. Han tog den sista trappan upp till våning fem där lamporna tändes med ännu ett klick och letade rätt på den rätta dörren med ”hennes” namn på. Hissen hade tystnat men verkade nu åka nedåt igen. Den skulle visst inte hit. Han fann dörren och skulle just ta tag i handtaget, men hejdade sig. En lapp. ”Fortsättning följer” stod det. Vad betydde det? Ingen annan dörr hade en lapp.

Då kände han något kallt som tog tag i hans hand. Han vände sig sakta om och såg in i ett par mörka ögon. En tjej. Hennes hår var ljust. ”Hej”, sa hon med sammetslen röst. Hon log brett mot honom, lite tillgjort. Han tänkte säga hej tillbaka men då öppnade hon munnen igen. ”Kan du se lappen?”

 

Fortsättning följer…


G B

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Digit! 2021 prisutdelning

Min vän Jorden måste jämt snurra utan någon pause.

Digit! 2021 rekord